Film & panelsamtal: CON LA CAÑA NO SE HACE SOPA

Tid: 18:00-19:15 Plats: Salong 2, PANORA 🎫 Ticket link: bio.se *Ordinarie biljettpris: 50 kr *Imágenes medlemmar: gratis 🗣️Panelsamtal:"Att vända blicken tillbaka: visuella metoder, resultatåterföring och aktivistisk samhällsforskning." med regissören Lorena Arias, producent Eugenio Gómez Borrero och tre gäster från Valle del Cauca som är med i filmen. Moderator: Mateo Villamil. 🎬 Om filmen: Internationell titel: CANE DOES NOT MAKE SOUP Dokumentär. Regi: Lorena Arias Colombia/Sverige, 2026, 26 min Språk: Spanska Undertexter: Engelska Synopsis: Cane Does Not Make Soup berättar historien om afrocolombianska samhällen som lever omgivna av sockerrörsplantager i södra Valle del Cauca i Colombia. Sockerindustrin befäste den makt som de plantager hade som etablerades under kolonisationen, när sockerröret introducerades genom slavarbete. I dag upptar samma gröda 86 % av marken och förbrukar 97 % av det tillgängliga vattnet, vilket tränger undan de samhällen som härstammar från dem som frigjorde sig från det koloniala plantagearbetets påtvingade ordning och lämnar dem utan utrymme att odla mat, utan rena floder att fiska i och utan någonstans att bo. Denna dokumentär följer afrodescendenta kvinnor som har ledande roller och kulturell auktoritet i sina samhällen. Filmen skildrar deras vardagliga praktiker, möten i köken, gemensamma måltider och kollektiv sådd av frön, som former av gemensamt återskapande vilka upprätthåller livet och gör motstånd mot sockerrörsmonokulturens utbredning. Dessa praktiker är inte enbart överlevnadsstrategier; de utgör själva grunden för hur dessa samhällen har byggt kollektiv makt, försvarat sitt territorium och återtagit en våtmark som sockerindustrin en gång tog ifrån dem. Detta är deras berättelse. Regissörens bio: Lorena Arias Solano är en colombiansk historiker, geograf och aktivist, medlem i Collective of Agrarian Scholar-Activists from the South (CASAS). Hon är specialist på miljökonflikter, land- och vattenrofferi, utvecklingspolitik och vattenrättvisa. Hennes forskning är förankrad i feministisk politisk ekologi och behandlar vardagliga former av motstånd i kontexter av strukturellt våld, med tonvikt på kvinnliga småbrukare och etniska samhällen som präglats av den väpnade konflikten i Colombia. Hennes doktorandprojekt vid Stockholms universitet analyserar det vardagliga livet och det våld som rasifierade samhällen i sockerproduktionsområdena i sydvästra Colombia upplever, och utforskar kopplingen mellan agrart extraktivism och våld, samt föreslår sockerindustrin som ett exempel på hur kapitalismen är inneboende rasistisk och kräver kontroll över mark, vatten och våld för att generera vinster. Forskningsunderlaget för dokumentären heter "Paisajes violentos: plantaciones azucareras en el sur occidente del Valle del Cauca". Moderator: Mateo Villamil Mateo Villamil Valencia (Bogotá, 1990) har en doktorsexamen i sociologi och antropologi. Han är medgrundare och samordnare för Estudios en Resistencia Malmö (SIRMA) och en av grundarna av Nordic Network of Global South Urbanisms (NEGSU). För närvarande är han adjungerad professor i politisk teori vid School of Politics, Economics and Global Affairs vid IE University i Spanien. Han är dessutom akademisk konsult vid Institutionen för ekonomisk historia vid Lunds universitet, där han arbetar med projektet SURCO, som fokuserar på hållbar utveckling och vattenförvaltning i Colombia. Mateo medverkar i medier som svenska Urban Matters Journal, danska Jyllands-Posten samt spanska Artículo 14 och RTVE. Villamil-Valencia har undervisat i social teori, freds- och konfliktstudier samt forskningsmetodik vid universitet i Europa och Latinamerika. Hans forskningsintressen omfattar socialpsykologin bakom känslor, diskursteori, kollektivt handlande och tvärvetenskaplig forskning. __________________________________________________________________ [ES] Sinopsis: Con la caña no se hace sopa cuenta la historia de las comunidades afrodescendientes rodeadas de las plantaciones de caña en el sur del Valle del Cauca, Colombia. La industria azucarera consolidó el poder de las plantaciones establecidas durante la época colonial, cuando la caña de azúcar fue introducida a través de la labor de personas esclavizadas. Hoy, el mismo cultivo ocupa 86% de la tierra y consume el 97% del agua disponible, acorralando a las comunidades que descienden de aquellos que se liberaron de la imposición colonial; y dejándoles sin espacio para sembrar comida, sin ríos limpios para pescar y sin lugar para vivir. El documental sigue a mujeres afrodescendientes que llevan el liderazgo y la autoridad cultural en estos territorios, y narra sus prácticas cotidianas: juntanzas en la cocina, comidas comunales, y la siembra colectiva de semillas como una práctica de reproducción que sostiene la vida y resiste el avance del monocultivo de caña de azúcar. Estas prácticas no son solamente un modo de supervivencia, son un cimiento desde el que las comunidades han construido su poder colectivo, defendido su territorio y recobrado los humedales que la industria azucarera les había quitado. Esta es su historia. 🗣️ Mesa redonda: «Volver la mirada hacia atrás: métodos visuales, retroalimentación de resultados e investigación social activista», con la directora Lorena Arias, el productor Eugenio Gómez Borrero y tres invitados del Valle del Cauca que participan en la película. Moderador: Mateo Villamil. Bio de la directora: Lorena Arias Solano es historiadora, geógrafa y activista colombiana, miembro del Collective of Agrarian Scholar-Activists from the South (CASAS). Especialista en conflictos ambientales, acaparamiento de tierras y aguas, políticas de desarrollo y justicia hídrica, su investigación se inscribe en la Ecología Política Feminista y aborda las formas cotidianas de resistencia en contextos de violencia estructural, con énfasis en mujeres campesinas y comunidades étnicas atravesadas por el conflicto armado en Colombia. Su proyecto doctoral en la Universidad de Estocolmo, analiza la vida cotidiana y la violencia que experimentan las comunidades racializadas en las zonas de producción azucarera del suroccidente colombiano, explorando el vínculo entre el extractivismo agrario y la violencia, y proponiendo la agroindustria de la caña como ejemplo de cómo el capitalismo es inherentemente racial y requiere el control sobre la tierra, el agua y la violencia para generar ganancias. La investigación base del documental se llama "Paisajes violentos: plantaciones azucareras en el sur occidente del Valle del Cauca". Moderador: Mateo Villamil-Valencia (Bogotá, 1990) es doctor en Sociología y Antropología. Cofundador y coordinador de Estudios en Resistencia Malmö (SIRMA) y miembro fundador de la Red Nórdica de Urbanismos del Sur Global (NEGSU). Actualmente es profesor adjunto de Teoría Política en la Escuela de Política, Economía y Asuntos Globales de la Universidad IE en España. Además, es consultor académico en el Departamento de Historia Económica de la Universidad de Lund, donde trabaja para el proyecto SURCO, dedicado al desarrollo sostenible y la gobernanza del agua en Colombia. Mateo contribuye a medios como Urban Matters Journal de Suecia, el Jyllands-Posten de Dinamarca, y Artículo 14 y RTVE de España. Villamil-Valencia ha enseñado teoría social, estudios de paz y conflicto, y metodología de la investigación en universidades de Europa y América Latina. Sus intereses incluyen la psicología social de las emociones, la teoría del discurso, la acción colectiva y la investigación multidisciplinar. __________________________________________________________________ [EN] Synopsis: Cane Does Not Make Soup tells the story of Afro-descendant communities living surrounded by sugarcane plantations in the south of Valle del Cauca, Colombia. The sugar industry consolidated the power of the plantations established during colonization, when sugarcane was introduced through enslaved labor. Today, that same crop occupies 86% of the land and consumes 97% of the available water, cornering the communities who descend from those who freed themselves from the imposition of colonial plantation labor, and leaving them with no space to grow food, no clean rivers to fish in, and no place to stay. The documentary follows Afro-descendant women who hold leadership and cultural authority in these territories, and narrates their everyday practices: kitchen meetings, communal meals, and the collective sowing of seeds as forms of communal reproduction that sustain life and resist the advance of the sugarcane monoculture. These practices are not merely acts of subsistence; they are the foundation from which these communities have built collective power, defended their territory, and recovered a wetland that the sugar industry had taken from them. This is their story. 🗣️ Panel talk: “Devolver la mirada: métodos visuales, retorno de resultados e investigación social activista” med regissören Lorena Arias, producent Eugenio Gómez Borrero och tre gäster från Valle del Cauca som är med i filmen. Moderator: Mateo Villamil.